Här kommer jag att samla en del av mina dikter, inte alla förstås för jag har en del som ska in i framtida böcker. Ska i alla fall göra klart bok 2 också sen får vi se vad det blir, men har i alla fall några att dela med mig av. Alla mina dikter är väldigt personliga för mig och jag delar med mig av egna känslor och upplevelser därför är mina dikter copyrightmärkta och skyddade enligt upphovsrätten.

2015-11-18

2015-11-08

2015-07-02

En dikt till alla fyrbenta på andra sidan.

2015-06-14

Lägger in två omskrivna sångtexter...visserligen inga dikter men dem får ligga här så länge så dem inte försvinner.

2015-02-19

2014-11-21

2014-11-09

2014-10-26

2014-10-15

Våra kroppar är verkligen unika, inget fungerar för alla lika.

En vill ha kyla, en vill ha värme.

En vill ta avstånde, en annan säger kom närmre.

En vill vara ensam, en annan social.

Vi är verkligen olika på många plan.

En klarar att jobba, en annan klarar det ej.

En säger alltid ja, en annan säger nej.

En vill ingen medicin ha, en annan kan inte utan medicin vara.

Det är så olika hur mycket var och en kan klara.

Vi kan tipsa om sånt vi tycker är bra,
men vi vet inte om andra tycker att det är nåt att ha.

Att äta rätt betyder en sak för mig,

men det behöver inte betyda detsamma för dig.

Vi är alla unika på vårt eget sätt,

det finns inget som för alla är rätt.

Men vi alla behöver omtanke och stöd,

och kramar kan vi dela ut i överflöd.

Men även om vi inte är lika, så är vi och förblir unika.

2014-07-21

Hittade fram denna dikt som jag skrev för nåt år sen

2014-06-30

2014-06-19

Ingen dikt men en låttext som jag skrivit om

2014-06-17

En dikt från 2012 som hamnat på foto idag.

2014-06-16

Denna är inte ny utan har nåt år på nacken men jag har lagt den på foto idag och den stämmer bra än.

2014-06-14

Skrev denna idag

2014-06-13

2014-06-05

Tänkte på min mormor idag och då dök denna dikten upp i huvudet.

2014-03-21

Hade glömt att lägga in några, den översta är från idag.

2014-02-03

2013-12-06

2013-12-02

2013-11-04

Jag är så lycklig

Jag har ett hem,

jag har en underbar familj,

jag har underbara husdjur,

jag har tillgång

till mat varje dag.

Jag är så lycklig

Varje gång jag ser mina barn,

varje gång jag får en öm kram

av min man, varje gång jag hör

det spinnande trygga ljudet från

vår katt, varje gång hunden

försiktigt lägger sig i mitt knä.

Jag är så lycklig

När jag får vakna till en ny dag,

när livet bjuder på positiva

överraskningar, att jag är just den

jag är, att jag har förstående vänner.

Jag är så lycklig av vad livet har att

skänka mig.

2013-10-12

2013-09-20

Denna dikt är tillägnad våra husdjur, både dem vi har nu och dem som lämnat oss. På bilden är det vår lilla prinsessa Dixie.

2013-09-19

Känner mig ledsen tårarna rinner, allting känns hopplöst allt hopp försvinner.

Känner mig trött orkar inte kämpa mer, jag är omfamnad av mörkret som jag överallt ser.

Försöker hålla mig kvar och ha en gnutta hopp, om att jag lär mig leva med denna värkiga kropp.

Försöker styra mina tankar rätt, men med alla bekymmer rinner bägaren över lätt.

En liten svag strimma av ljus jag ändå försöker se, griper efter all hjälp som någon kan ge.

Orkar inte och kan inte ensam där stå, när inte mina ord är något värda ändå.

Jag vill inte falla ännu en gång, för vägen tillbaka känns svår och lång.

Orkar inte tänka orkar inte mer, lägger allt åt sidan det som sker det sker.

Imorgon är en ny dag, imorgon kanske jag orkar ta nya tag.

2013-09-03

2013-09-01

2013-08-30

När allt känns jobbigt och extra svårt, när man undrar varför man drabbas så hårt.

Kom ihåg att det finns fler som känner så, det känns inte lika ensamt då.

Livet handlar om att både ge och ta, om man ställer upp för varandra brukar allt bli bra.

Fastna inte i dagen som gått, fastna inte i allting som bara verkar grått.

Gå vidare! Släpp taget det som sker det sker, ta inte med bekymmer till morgondagen mer.

Lättare sagt än gjort alltför ofta, men det hjälper inte att slänga på sig en offerkofta.

Släpp ut det du känner ta den tid du behöver, men ta inte det med dig för långt framöver.

Livet är för kort för att slösas bort, för den dagen kommer när man inser att livet är för kort.

2013-08-11

Jag

Tänk om jag bara kunde få vara jag, jag som jag en gång var. Jag som jag känner mig, men nu är jag inte längre jag någon annan styr och ställer i min kropp. Allt som jag en gång tyckte var enkelt är nu närmast en omöjlighet. Dagar som denna är svåra, vill vara jag, vill visa att jag är jag men kraften och orken tar slut då smärtan styr över varenda rörelse. Ibland flyger tankarna iväg, är detta livet? Är det så jag vill leva? Leva men inte vara jag. Ibland önskar jag att det bara tog slut, att ge upp låter som en enkel lösning ibland. Det är då det är så viktigt att veta att det kommer en ny dag imorgon, den kan vara bättre än idag. Jag kanske får vara jag om så bara för en liten stund, jag som jag en gång var.

2013-07-12

Om jag bara fått vara frisk, då skulle det inte vara någon risk.

Risk för att betraktas som lat, risk för allt detta evinnerliga tjat.

Om jag bara fått vara den jag var, då skulle jag ha många krafter kvar.

Kraft att orka kämpa, kraft att allt sorgligt dämpa.

Nu det tar all min energi, när jag inte vet hur framtiden ska bli.

Det ska bli bra för dig, det ska bli bra för mig.

Lösningar finner man alltid till slut, man måste öppna många dörrar om man ska hitta ut.

Vi måste alla följa vår egen stig, vi måste alla vinna våra egna krig.

Man får inget i livet ta för givet, tills slut måste man vakna och ta det stora klivet.

Mot egna drömmar egna mål, man kan inte för alltid stänga in sig i ett litet hål.

Världen har mycket annat att ge, det gäller bara att öppna ögonen och verkligheten se.

© Lena Hotz

2013-06-27

2013-06-12

Igår kom nya numret av fibromyalginytt självklart blev jag glad när jag såg att min dikt och bok fanns med. Nu har inte alla den tidningen ju så ja skannade in det och lägger det här så dem som vill kan se :)

Klicka på bilden så blir det läsbart :)

2013-06-03

2013-05-22

2013-05-21

2013-05-16

2013-05-01

Lite svårläst, lägger texten här:

Så glad jag blir av att se solen stråla,

det känns lite lättare att värken tåla.

När jag kan njuta av dagen som den är,

utan att tänka på alla bekymmer och besvär.

Bara leva just nu i denna stund,

sluta ögonen och få sig en liten blund.

Alltmedan solens strålar smeker min kropp,

och titta där är minsann en rabarberknopp.

Några maskrosor lyser så gult och fint,

en önskan om sommar gör sig påmint.

Jag hoppas, jag tror, måtte det bli så,

att vi en varm och skön sommar i år kan få.

Så jag kan samla nya krafter och ta nya tag,

för att återigen orka leva varendaste dag.

© Lena Hotz

2013-04-21

Ibland så saknar jag den tiden som var, kan inte glömma på kinden rinner en tår.

Vill kunna göra det jag kunnat en gång, vill av glädje kunna sjunga en sång.

Men ingenting är som det var, känner att jag inte längre har mycket av den tiden kvar.

Man ska leva i nuet vara positiv och glad, men jag klarar inte att visa upp en falsk fasad.

Humöret det sviktar blir förvirrad och yr, måste vila igen annars går jag snart och spyr.

Jag borde vara glad och positiv, jag har ändå en massa bra saker i mitt liv.

Jag har en familj som jag älskar över allt, jag har djur som värmer mig när allt känns kallt.

Solen skiner och våren är på ingång, blommorna och blad det grönskar med språng.

Varför måste jag då sakna det som var? Istället för att glädjas över det jag har.

Vet inte kommer nog aldrig att förstå, måste lära mig att acceptera att livet nu är så.

Annars vet jag inte hur länge jag orkar, måste gå vidare bara att tåren på kinden torka.

2013-04-20

Juni 2012

2013-04-06

Kanske inte dikt men tänkvärt ändå....

Jag älskar…

Jag älskar när solen strålar

Jag älskar när fåglarna kvittrar

Jag älskar att se träden knoppas

Jag älskar att höra barnen skratta

Jag älskar varma sommarnätter

Jag älskar att känna doften av skogen

Jag älskar havets kluckande ljud

Jag älskar min underbara familj

Jag älskar våra husdjur

Jag älskar alla underbara vänner

Jag älskar…livet

Jag är stark nog att försöka umgås med andra, jag är stark nog att visa mig glad på utsidan.

Jag är stark nog att se frisk ut, jag är stark nog att lyssna och förstå.

Men jag är inte stark nog när folk inte tror på mina ord, påstår att jag överdriver, påstår att jag är lat. Detta tar hårt på mig, jag blir ledsen och klarar inte av att fungera längre.

Varför skulle jag överdriva om jag inte tjänar något på det? Har alltid varit och är fortfarande ärlig och klarar inte av att ljuga, varför ska man då misstro mig? Tårarna rinner, kanske lika gärna kunde försvinna så är jag ju inte längre till besvär för någon. Jag kan inte hjälpa att jag känner så, men blir så ledsen på folk som inte verkar vilja förstå.

Att försöka tillfredställa alla är inte lätt, ibland finns det ju mer än ett sätt.

Vem bestämmer om det är rätt eller fel? Vem har lösningen i livets spel?

Ibland kan man inte göra alla glada, men man behöver inte någon annan skada.

Man får helt enkelt lita på sitt omdöme, även om man av någon anses som den dumme.

Jag vill att alla ska må bra, att livet härligt ska va.

Men ibland vet jag inte varför det inte går, varför man inte någon lycka får.

Men det är väl så det är här i livet, finns inga enkla svar som står skrivet.

Att lita på sig själv är nog så viktigt, om man vill leva riktigt.

Varför leva om jag känner så här? Jag är ledsen, jag gråter, jag svär.

Orkar inte mera, vill inte finnas kvar. Vill ha tillbaka den tid som en gång var.

Vill känna mig älskad och behövd, just nu går jag i dvala precis som jag vore nedsövd.

Gör allt och lite till vet att jag får lida, men vad gör det när odugligheten i hjärtat svida.

Är jag bara lat? Orden bränner inom mig. Vill inte tro att dem tankarna är från dig.

Men när andra dem orden så lätt kan säga, är det inte konstigt om du det vill överväga.

Jag har förändrats är inte som jag en gång var, men inom mig den människan lever kvar.

Jag har samma känslor, samma behov, jag kunde inte ana att livet skulle sätta mig på prov.

Men duger jag inte för den jag är nu? Mitt hjärta det brister jag går helt itu.

Kan inte skratta, kan inte le, kan inte längre någon framtid se.

Vet inte vad du kräver av mig, men jag är nöjd med orden: jag älskar dig.

Ord

Ord kan vara läkande, få oss att må bra, känna oss värdefulla trots alla fel och brister. Men ord kan också vara kränkande, hånade, elaka och göra väldigt ont. Sådana ord kan ge mer smärta, få oss att komma fullständigt ur balans och psyket kan svikta. Varför ska då sådana ord få lov att sägas? Varför välja att såra någon annan? Är det oförstånd eller rent av bara elakhet? Varför ska det vara så svårt att säga ett enkelt ord som förlåt om man gjort nåt fel? Varför ska det vara lättare att kritisera än att berömma? Är det för att dölja sina egna fel och brister? För nog är det väl så att det är lättare att se andras fel än sina egna. Nästa gång du tänker säga något negativt kanske du ska fundera lite först. Vad vinner jag på att uttala dessa ord? Blir förhållandet till denna person som får höra dessa ord bättre eller sämre? Ligger det överhuvudtaget sanning bakom orden eller är det bara ett antagande? Vill jag ha kvar vår vänskap? I så fall kanske det kan vara bättre att vara tyst. Ibland kan tystnaden säga mer än tusen ord.

Det spelar ingen roll om här är städat eller ej, för vem är det ni besöker? Röran eller mej?

Jag gör vad jag klarar av för att må bra, det är väl så livet ska va?

Jag är inte som jag var en gång, då det alltid fanns något att göra ständigt på språng.

Då när jag prioriterade mig själv sist, då när jag alltid försökte vara optimist.

Jag är samma människa än, det vet alla som är en äkta vän.

Det vet dem som känner mig innerst inne, jag har kvar mitt eget sinne.

Men jag är ändå inte samma som då, måste prioritera mig själv för att bättre må.

Måste få hjälp ganska ofta ibland, måste ta emot en hjälpande hand.

Men om man bryr sig accepterar man som det är, jag har inte själv valt att ha det så här.

Ibland är det svårt att vara tacksam för livet man fått, ibland kan man inte se framåt när man tänker på åren som gått.

Tänk så bra man hade det då, inte kunde jag ana att jag ett sämre liv skulle få.

Jag var den som klarade allt, där var minsann inte en massa dalt.

Jag höll igång från morgon till kväll, inte brydde jag mig om ifall min kropp fick ta smäll.

Det skulle bara fungera det var så livet skulle va, att man kunde få såna här bakslag var där ingen som sa.

Jag var envis ville göra saker på mitt eget sätt, även om det fanns andra sätt som säkert var lika rätt.

Är detta priset jag nu får betala? Tankarna i mitt huvud kan verkligen mala.

Har alltid gjort mitt bästa för alla andra, försökt lära barnen att man ska ta hand om varandra.

Men det fanns en person som jag för det mesta glömde och svek, kroppens signaler jag ständigt undvek.

Mitt eget värde var inte lika stort, var alltid tvungen att bevisa för mig själv att jag var nöjd med det jag gjort.

Tänk så fel jag kunde ha, livet handlar om att både ge och ta.

Man måste inte ställa höga krav, det räcker om man gör det man klarar av.

Tänk så svårt det var att detta lära, för både mig och mina nära och kära.

Energin den räcker inte till, att göra allt jag så gärna vill.

Ibland är jag bara totalt slut, orkar inte ens fatta enkla beslut.

Hela kroppen känns som gele, försöka att tänka är ingen ide.

Orden försvinner glömmer bort vad jag sagt, saker är borta var har jag dem lagt?

Värken den ökar den är snart på topp, vad hjälper väl det att jag säger stopp.

Försöker att vila inte alltid så lätt, tårarna rinner jag gråter en skvätt.

Måste göra något som jag tycker är kul, innan jag fastnar i detta negativa ekorrhjul.

En ständig kamp jag har med min kropp, göra mitt bästa och åter få nytt hopp.

För livet pågår här och nu, och jag vill uppleva mycket ännu.

Men först ska jag ta det så lugnt jag kan, för idag kroppen över viljan vann.

Välkommen till helvetet!

Här avslutas nu ditt gamla liv och jag ska ta över mer och mer.

Allt du orkat innan ska jag ta ifrån dig, numera är det jag som styr din kraft och ork.

Försöker du trotsa mig kommer jag att ge dig mer plågor som belöning.

Du kommer att försöka bli av med mig på alla sätt du kan, men du ska veta att

jag för alltid kommer att följa dig vart du än försöker fly.

Jag kan göra dig förvirrad, jag kan få dig att glömma enkla saker, jag kan få dig
att anses flummig både i tal och skrift. Din sömn bestämmer numera jag över, 

vill jag inte att du ska sova kan jag använda olika knep för att det ska vara omöjligt 

för dig att sova. Men jag kan också göra dig så trött att du inte orkar vara vaken hela dagen.

Ditt psyke kan jag påverka, jag kan få dig att känna dig värdelös, oduglig och ta ifrån

dig din livsglädje mer och mer. Ibland lyckas du dock besegra mig och du vägrar att
låta mig vinna…men jag kommer igen jag lovar. Välkommen till min värld/Mr Fibro.

© Lena Hotz

Lenas sida!

söndag 3 februari 2013

Dikter

© Lena Hotz

© Lena Hotz